härliga helg

Nu sitter vi i soffan och väntar på två av mina barndomsvänner som ska komma hit och äta lunch. Det ska bli kul att ses. Maken jobbar idag så jag är hemma själv med båda barnen. Jag har trots det hunnit träna. Det hann bli lite cykling och ytterst lite magträning. Lillen gillar ljudet av magnetrullen på trainern så jag kan ställa honom ganska nära så han ser mig och sen somnar han till ljudet (nästan dånet) av cykeln. Perfekt! Storasyster tittade på lilla sportspegeln som visade friidrott. Hon passade också på att träna lite längdhopp i vardagsrummet.

Igår kunde jag också träna lite på cykeln. Det var skönt. Innan klockan tio var både lite kondition och styrka avklarad. Jag har snabbt kommit in i träningssuget. Det känns bra. Jag har ju verkligen saknat konditionsträningen under graviditeten och var lite orolig att det skulle vara segt att komma igång. Det har det inte alls varit. Jag har såklart ganska dålig kondis men känslan efter träning är som vanligt. Jag blir glad och harmonisk och orkar göra så mycket annat. Det värsta är bara att jag längtar ihjäl mig tills jag får springa. Nu är det bara två veckor kvar tills efterkontrollen och jag hoppas (och räknar med) att jag får ok att springa då.

Jag kom mig äntligen för att färga håret igår. Nu är det rött igen. Inte lika intensivt som när jag har gjort det på salong men det är för dyrt i nuläget.

Nej nu får de komma, jag är hungrig!

Påsk

Iris fick inte vara påskkärring idag. Eller fick och fick. Om hon hade velat hade hon självklart fått det men vi har liksom inte introducerat det än. Är man värsta hemska föräldern då eller? FB, instagram och bloggar svämmar ju typ över med småbarn som är utklädda. Det verkar som att alla firar påsk så himla mycket. Jag, eller vi, är inte så jätteintresserade av våra traditioner men samtidigt tycker jag att det skulle vara mysigt för Iris att uppleva. Det kanske mest är för att jag har glada och härliga minnen av att fira t ex påsk. Men jag tänker att hon typ inte kommer att minnas den här påsken i alla fall eftersom hon är så ung. Vi får en ny chans nästa år...

En ny cykel

Vilken materialsport alltså! Nu har jag helt plötsligt gått och köpt en, för mig, ny racercykel. Till det behövs det ju ett par skor och vadderade byxor så man står ut med själva cyklandet. Dyrt som skrutt men det finns liksom inget mellanting. Om jag ska kunna cykla med maken så duger det inte med en skruttig gammal damcykel. Det går inte att hänga med då. Dessutom är ju känslan en helt annan.

Jag premiärcyklade igår (inne) och det var sjysst! Jag måste träna lite inne innan jag vågar ge mig ut på vägarna. Clipsen i skorna var rätt svåra att sätta i och lossa och det måste jag ju ha full koll på innan jag ger mig ut. Jag vill inte gärna ramla var och varannan gång jag ska kliva på eller av cykeln.

Ny vecka, nya mål

Jag klarade mina mål förra veckan. Förutom att jag bytte promenader mot cykling. Det känns bra!

Idag ska min kära vän Ebba komma och hälsa på. Hon bor i Paris så vi ses inte så ofta. Det ska bli roligt att träffa henne och få visa upp Knut. Tänk att Ebba och jag har varit vänner i 28 år!

Veckans mål blir liknande förra veckan. Jag ska antagligen köpa mig en egen racercykel så minst et pass på den vore ju bra. Sen minst två styrkepass och en promenad. Dessutom MÅSTE jag ringa till tandläkaren den här veckan. Det är alldeles för längesen jag var där.

I helgen var vi på kalas hos storasyster som bjöd på våfflor. Det var trevligt att träffa hela släkten.

Jag ska försöka lägga upp lite mer bilder på bloggen. Jag tänker att det är roligare att läsa när man får lite bilder till.

Jag har funderat på det här med läsare. Jag skriver ju för mig själv. Att våga skriva något (vad som helst) på nätet som vem som helst kan läsa. Däremot så skyltar jag ju inte med bloggen så det är inte många som vet att den finns. Jag vet inte hur många som läser (om det finns någon) och jag vet inte om jag vill veta. Kontrollmänniskan i mig och nyfikenheten vill veta men inte den sidan som censurerar och fegar ur när det kommer till nätet och texter.

Jaja, så småningom kanske jag blir lite modigare och visar mig mer än nu...

ömhet

Eftersom vädret är som det är och jag inte tänker pina mig ute med promenader så fick jag tänka om med träningen. Jag bestämde mig för att cykla lite på makens racercykel. Jag har inte vågat innan, mest på grund av den brutala sadeln, men idag fick det bli premiär. Jag lånade hans skor (har ju inga egna) storlek 46, men det gick ganska bra trots 6 storlekar för stort. Jag klarade 20 minuter och jag misstänker att jag kommer ha grymt ont i rumpan i morgon och några dagar framöver. 

Kolla in sadeln!

Ingen vaddering där inte!

Det var ganska roligt att cykla på en riktig cykel inne, även om ute är att föredra. Jag är lite sugen på att skaffa en själv så att jag och David ska ha något som han gillar gemensamt. Jag har ju trots allt lyckats med att få honom att börja orientera så något kan jag ge tillbaka tycker jag. Det är roligt att ha 

någon idrott/träningsform som man kan ägna sig åt tillsammans även om den mesta träningen när man har småbarn sker enskilt. 

En helt annan grej som har hänt nu är att Knut har blivit flintis. Han ser på riktigt ut som en gammal gubbe helt utan hår uppe på huvudet med ganska mycket hår runt om huvudet. Jag hoppas att det växer ut snabbt, det ser så himla märkligt ut (lite läskigt nästan). 

Vårrusa?

Jag funderar på hur jag ska nå mitt mål för våren att klara 5km på 30min. Kanske kan ett lopp vara bra morot?! Jag har ju tidigare inte direkt varit en tävlingsmänniska men jag vet att viss yttre press kan sporra mig mer än vad jag oftast kan när jag tränar själv. Ska försöka ragga någon eller några som vill rusa med mig så blir det lite roligare.

Snö

Jag undrar hur mina promenadmål ska nås den här veckan. Det snöat hur mycket som helst just nu och det är inte helt lätt att gå promenad här ute på landet när det snöar. Det tar ett tag innan röjningen är klar och dessutom kommer det att snöa typ hela veckan. Ja ja, nog gnällt!

Jag har bestämt att om det inte snöar i helgen ska jag åka lite längdskidor. Då har det gått 5 veckor sen förlossningen och jag har inte haft ont på en vecka nu. Jag inser att det kanske inte går men nu när det fortsätter att vara vinter känner jag att jag måste prova i alla fall.

vardag

Idag börjar vardagen " på riktigt" här hemma. Maken arbetar och dottern har 15-timmarsvecka på förskolan. Vi verkar vara friska allihop! Den här veckan ska vi fortsatt ta det lugnt med att träffa folk eftersom vi kanske fortfarande smittar och dessutom är det bara bra för Knut att återhämta sig lite till innan vi utsätter oss för nya baciller

Förra veckans mål gick sådär eftersom jag blev sjuk. Jag hann i alla fall gå två långpromenader och styrketräna en gång. Nästan hälften av målet uppfyllt alltså! (försöker vara positiv här)

Mål för den här veckan:

Gå långpromenad minst två gånger och styrketräna minst två gånger.
Så lite olika fröer (skulle vi ha gjort för flera veckor sen men det blir liksom aldrig av).
Påbörja en plastsanering av barnrummet.

Då kör vi!

Premiär

Idag har jag klarat två barn helt själv! Eller inte helt själv hela dagen men i alla fall på em-kväll. Iris åkte och badade med farmor och farfar på morgonen och jag och lillen åkte med min mamma på bo-mässa. Sen åt vi allihop lunch hos min mamma. Jag ville ha lite stöd så jag inte bara skulle bli sittande i soffan ammandes med Iris helt uttråkad. Det som hände då var så klart att Knut sov som en stock hela tiden hos mamma och vaknade lagom tills vi skulle hem. Sen har han varit ganska orolig under hela kvällen. Vi åt rester (tack och lov för mikrovågsugnen!) och sen hann faktiskt Iris och jag att baka äppelmuffins. Det var nattningen jag var mest orolig för. Ville inte behöva amma Knut när jag skulle mysa med Iris och få henne att somna. Det gick bra att läsa men sen började Knut att knorra och jag var tvungen att amma honom för att han skulle bli lugn. Det kändes ändå som att det var ok med Iris. Hon blev inte svartsjuk eller ledsen. Nu sover båda knoddarna och jag kollar TV. Skön kväll ändå! Nu längtar jag bara på att maken ska komma hem från jobbet.

Bakslag

Det här med att bli sjuk är ju... surt.

Jag tränade lite styrka i söndags, gjorde lite tåhävningar och fick träningsvärk i måndags. Inget konstigt med det. I måndags gick jag en väldigt lång promenad. Det blev 8,5km (med väldigt dåligt väglag periodvis) vilket var ca 4km för långt. Det meddelade i alla fall mina höfter efteråt. I tisdags kom sen träningsvärken från helvetet till mina vader. Lite senare kom febern och ännu lite mer ont i höfterna. Så himla typiskt att jag ger mig ut på längsta promenaden på evigheter dagen innan jag blir sjuk. Det känns liksom som att det blir så mycket värre när man har tränat innan sjukdomen bryter ut.

I alla fall så gick febern först över och sen kom den tillbaka i sällskap med lite magröj. Kul!

Nu verkar jag i alla fall vara på bättringsvägen och hoppas på att kunna gå promenad i morgon med. Mina mål är ju svåra att nå. Tror inte att jag riktigt pallar med tre långa promenader och tre styrkepass på de tre resterande dagar som är kvar på veckan.

Har också laddat ner appen mammamage för att få lite stöd i träningen med magen. Efter första graviditeten gick magmusklerna ihop snabbt och enkelt kändes det som. Samma känsla var det med bäckenbottenmuskulaturen. Den här gången känns det däremot som att det kommer ta lite längre tid och att jag aktivt måste träna rätt för att det ska bli bra igen.

Måldag

Som jag skrev tidigare kör ju Elaine Eksvärd med måldag (istället för måndag). Jag tänkte att jag skulle göra detsamma. Prova i alla fall.

Den här veckan är första veckan då jag är hemma själv med Knut. Iris är på förskolan och det är jag som lämnar och hämtar. Mycket logistik alltså! Knut är definitivt på bättringsvägen och det känns skönt.

Mål för veckan:

Gå lång promenad minst 4 gånger
Styrketräna minst 3 gånger

planerar mycket hinner inget

Jag hade glömt hur det är att ha bebis. Det är lugnt men ändå hinner man inget. Jag försöker planera men det kommer hela tiden saker i vägen. Amning, blöjbyte, blodsockerfall osv. Jag inser att oftast är det hygienen som blir lidande. Att hinna med en dusch är inte så lätt som man kan tro.

Idag har vi i alla fall hunnit med en promenad i snabbt tempo och jag hann köra ca 10min styrka efter innan det var dags att amma igen. Så nu sitter jag här i svettiga träningskläder och drömmer om en dusch medan jag försöker få liten att somna med ena handen och bloggar med den andra.

Träningen går bättre och bättre. De två senaste promenaderna har varit både längre och snabbare utan att jag har fått ont. Det känns toppen! Jag längtar så oerhört efter att få springa nu men jag får hålla ut ett tag till.

RS

Tänk vilken början på livet. Knappt två veckor gammal blir liten förkyld och på tvåveckorsdagen måste han åka ambulans två gånger. Först till vårt sjukhus och sen vidare till större sjukhus som har barnläkare. Nu är vi här, för andra dygnet, och liten hostar världens segaste slem. Jag gråter när jag tänker på hur liten och hjälplös han är. Men det är bra här, vi får hjälp och han blir bättre. Vi får stanna fast vi kanske inte måste. Hänsyn tas till att vi bor långt borta, det är bra tycker jag!

Nu vill jag bara att han ska bli frisk. Och jag vill komma hem till resten av familjen och få lite vardag. Jag längtar till vardagen och till att få sova i samma säng som min stora flicka. Jag saknar henne, och hon mig. Snart är liten så stor att det är lättare för mig och D att dela på jobbet med båda barnen så att vi kan ge och få lika mycket till/av båda istället för att som nu ta hand om en var. Jag vill att tiden ska gå så att K inte är så liten och hjälplös längre. Han jobbar i alla fall på det. Går stadigt upp i vikt. Verkar som att mjölken är mer som grädde eller smör med tanke på hur snabbt det har gått, även om han nu står still eller till och med gått ner lite. Han har redan fått lite reserver tack och lov!

sockersockersocker

Jag bestämde mig under graviditeten att jag skulle gå med i viktväktarna för att få koll på maten och hjälp att gå ner i vikt. Jag gick upp 24kg den här gången (jämför med 14kg förra!). Jag hade tänkt att efter ca en månad gå med för att få hjälp att börja äta lite mer nyttigt. Jag ändrade mig dock efter en och en halv veckas frosseri och helt sjuka mängder socker. Jag kände att det här kan bli riktigt jobbigt och jag hade svårt att bryta själv (beroende?) så jag gick med lite tidigare. Det känns bra. Eftersom jag helammar behöver jag egentligen inte tänka på hur mycket jag äter men det hjälper mig när jag ser att godis och kakor är så "dyrt" när det gäller hur mycket jag bör äta på en dag.

På träningsfronten händer det inte så mycket. Dels för att jag måste ta det lugnt och dels för att jag har blivit förkyld. Jag tränar bäckenbottenmuskulaturen flitigt. Jag vill få ok av barnmorskan att jag kan börja springa igen. Annars är det promenader som gäller. Jag kan tyvärr inte gå så långt än så länge. Foglossningen gör sig påmind efter ca 2km så det har inte blivit mer än 2-2,5km men det är skönt att ändå kunna gå så långt! Jag funderar på om det blir värre om det gör ont eller om lite smärta är ok utan att förvärra problemen. Det är så tråkigt att vara så orörlig och otränad!

Jag har bestämt mig för att sätta upp lite träningsmål.

Mitt långsiktiga mål är att springa fjällorienteringen. Hellst med min pappa (om vi är friska och tränade samtidigt nån gång). Det är nog inte rimligt att tro att jag klarar det i år utan satsar på 2014 istället.

Lite mer kortsiktigt har jag tänkt:

I vår
att klara att springa 5km
att springa 5km på 30 min

I sommar
att springa 10km
att springa 10km på under 60min

I höst
att på orienteringstävling klara D21-bana med 10min/km banlängd. (Jag tror att det ungefär innebär att hålla 5min/km-tempo i skogen).

Jag har också tänkt att jag ska belöna mig med tex något nytt att träna i eller något annat som jag vill ha eller göra.

Nu ska jag försöka sova lite och hoppas att jag är frisk när jag vaknar!