Äntligen träningsdate med maken

Vi åkte bil till kära modern (min alltså) och lämnade barna. Sen tog vi cyklarna och drog iväg till stans slalombacke. Blev lagom uppvärmning och sen var det dags för årets jobbigaste backträning. Den första i längsta och brantaste backen häromkring.

Jag hade bestämt att köra upp till högsta toppen. Det flackar av efter liftavsläppet och jag tänkte att det kunde vara bra att orka springa vidare efter det jobbigaste. Att inte sluta när det precis blir lite lättare. Det visade sig vara bra eftersom jag bara orkade springa (springa och springa, det kändes knappt som att jag ko framåt men det var i alla fall joggkänsla och inte gång) hela backen en enda gång (den tredje i ordningen). Jag var tvungen att gå i slutet av det brantaste de andra fyra gångerna och då var det bra för psyket att vara tvungen att börja springa igen i slutet av backen. Kändes också bra att i alla fall springa i början och i slutet när jag inte pallade i mitten. 400 m och 40 höjdmeter exakt var backen och jag kämpade på i drygt 4,5 min varje gång. SJUKT JOBBIGT! Men jag gjorde det och nu kan det bara bli bättre!

Efter: Pitabröd med halloumi och alkoholfri öl. Mmmmmm!

vi har fått tillökning

Sex hönor och en tupp. De är så fina och lite ängsliga. Det blir nog bra. Vi funderar på namn och det som är bestämt är att tuppen ska heta Björn. Det är Iris som har bestämt. Hon funderade ett tag på Äggesson men tyckte tillslut att Björn var ett bättre alternativ. Sen kommer två av hönorna heta Prillan och Ida. Resten har vi kvar att fundera ut.  

Årets första dopp

blev med träningskläderna på och över en liten sjö. Jag kom på för någon dag sen att det inte är på låtsas eller ett skämt att vi ska springa och simma 10 km om drygt en månad. Jag som inte gillar att simma så mycket.

Idag var det orienteringsträning och vi fick barnvakt till båda barnen så vi sprang tillsammans, maken och jag. Sen när vi hade sprungit klart simmade vi tillbaka till där alla, inklusive våra barn, var. Det var ca 200 m och gick faktiskt rätt bra. Min pappa som ordnade träningen tyckte nog att det var lite läskigt att vi skulle simma över sjön så han kom ut och mötte oss med en liten båt om vi inte skulle orka. Vi orkade. Det kändes ok att springa och sen simma med skor och allt. Det är nog jobbigare när löpningen tar vid igen tänker jag mig. 

Det var härligt att få träna tillsammans! Det var så länge sen.

Nya tag

I söndags var jag ute på en cykeltur. Första träningen på två veckor. Jag har faktiskt rört mig extremt lite de här förkylningsveckorna. Det enda är att jag cyklade till mitt nya jobb en gång, annars ingenting.

Då, i alla fall, cyklade jag en runda på 15 km (vågade inte mer pga rädd för rumpsmärta). När jag tränar brukar jag alltid hamna i någon prestigekamp med mig själv. Ibland är det toppen. Jag ger inte upp fast jag gärna vill men det blir också tråkigt när jag till exempel springer/cyklar förbi någon som jag känner och skulle vilja mer än bara heja på. Jag kan inte stanna eftersom jag har hållit på och dealat med mig själv att ge upp/klara hela träningen. Om jag då stannar är det som att jag misslyckas. I söndags bestämde jag att det var ok att stanna hos min mamma och säga hej, och det gjorde jag. Det var toppen att göra så. Jag tror att jag ska göra så mer. Träna till någon, prata lite, träna hem igen.

Den här veckan har gått med svindlande fart. I morgon är det ju midsommar. Vi har jobbat med hönshus och växthus för att få allt klart till i morgon. Växthuset trodde jag aldrig att vi skulle hinna men det tog inte så lång tid att glasa som jag trodde. Några rutor var sönder så vi har inte gjort ena gaveln men om det regnar i morgon till middagen så har vi någonstans att sitta i alla fall.

I morgon kommer några vänner som vi inte har träffat på jättelänge. Det ska bli mysigt. Sill-lunch, jordgubbstårta, grillning och luftgevärsskytte. Kan det bli mer traditionellt än så?

På måndag hämtar vi hem våra små kycklingar. Det ska bli så roligt!

Jag är så himla imponerad av David, Kajsa, Wille och Pierre som genomförde hela vätternrundan idag. Tänk vad kroppen klarar av ändå!

Sen blev jag så klart lite sugen på att köra själv. Vi får väl se om maken vill göra om det med mig nästa år.

Det stora styrkeprovet

I kväll/natt startar maken sin livs första vätternrunda. Det ska bli så spännande att följa. Jag laddar ner appen och tar sms-tjänst så jag får uppdateringar under loppet. Sen ska jag och liten åka ner och se målgången. Om allt går som det ska hinner jag också se honom på ett eller två ställen till.

De är en grupp på fyra personer som åker och deras mål är att klara under 12 timmar. Jag tror att det kommer gå jättebra så länge inget stort missöde sker. Jag hoppas att de kan hålla ihop och peppa varandra hela vägen.

Avslut

Idag var det fint och jobbigt på jobbet. Grät lite och kramades mycket. Det känns vemodigt att lämna men jag känner i magen att det kommer bli så himla bra på nya stället!

Nytt jobb

Jag har fått nytt jobb. Det känns så himla skönt att få ett jobb som ligger på cykelavstånd. Samtidigt så himla sorgset att lämna min fina, härliga arbetsplats som jag tycker så mycket om.

Det är så dubbelt. Det nya jobbet lockar och det är en riktigt rolig utmaning men tyvärr sämre betalt än mitt nuvarande. Mitt nuvarande skulle vara annorlunda när kommer tillbaka från ledigheten eftersom alla "mina" elever har slutat då. Det är både glädje och sorg på samma gång.

Idag har jag varit på jobbet och ätit lunch med stora 6:or som slutar i morgon. Det var mysigt och fint och lite gråt. I morgon ska vi säga hej då på riktigt. Det kommer att bli mer gråt. Sen ska jag säga hej då till mina fina kollegor. Det kommer bli så himla jobbigt. Men det är nog bra att jag får göra det så att det blir ett ordentligt avslut. Men några kommer jag inte släppa helt i alla fall.

Usch, jag vill inte!

Men sen tänker jag på det nya jobbet och då blir jag glad igen.

Man kan visst inte både ha kakan och äta den.

Host host snörvel snörvel

Jag känner mig mycket piggare men astman och allergin verkar göra sig påmind så här i sommarförkylningstider. Jag har bestämt att i morgon ska jag träna lite lätt för nu tror jag att det mest är ovan nämnda och inte förkylning längre. Maken är ute på långpass igen och vi här hemma ska försöka bygga lite till på hönshuset. Vi vill verkligen bli klara till helgen.

fortfarande sjuk

men definitivt på bättringsvägen. Idag har jag hängt vid beachvolley-planen och kollat vännerna som har spelat. Jag spelade lite men kände mig alldeles för hängig så jag satt och hängde med barnen istället. Lyckades så klart bränna mig lite på axlarna. Trodde att jag satt i skuggan men tydligen inte tillräckligt mycket.

Jag börjar bli så rastlös nu. Jag tar det som ett tecken på att jag håller på att bli frisk. Jag vill verkligen ut och springa. Jag insåg igår att det bara är två månader kvar till Ångaloppet och jag måste sätta fart med träningen. Träningsupplägget är inte helt spikat än men jag har tänkt att köra 2-3 löppass, ett styrkepass på gymmet (förebygga knäskador) och ett cykelpass. Beroende på hur knäna känns kanske jag byter ut ett löppass mot ett pulspass på gymmet. Ett av löppassen kommer att vara långsam distans då jag måste vänja kroppen långsamt vid lite längre distanser. Ett kommer att vara backe och det tredje får väl bli intervall eller tempo. Utöver detta måste jag börja simma i havet. USCH! Jag är ju en riktig badkruka och simmar inte särskilt bra så nu måste jag ta tag i det.

Jävla skit

Jag blev förkyld. Det är faktiskt vidrigt att vara förkyld när solen lyser och det är typ 25 grader ute. Och minst lika varmt inne. Jag känner mig hur mosig som helst. Blir arg hela tiden och börjar typ gråta för att jag känner mig som sämsta mamman i världen. Nu ska jag försöka sova lite..

Stockholm marathon

Någon gång vill jag springa ett marathon. Jag läser om människor som har sprungit idag. Tove som är coolast av de alla och Lofsan som var så ärlig att jag nästan kände hur jobbigt det var. Jag har kollat lite resultat och blir faktiskt sugen.

Jag tänker att om jag ska sätta upp ett sådant mål måste det vara väldigt långsiktigt. Jag tror att jag riskerar att skada mig annars. Jag har ju faktiskt de två senaste gångerna, när jag har trappat upp min träning, fått ont i knäna. Det finns väl risk att det blir mer sånt om jag inte är försiktig och välplanerad.

Maken var ute på långträning idag. 18mil på cykel. Kändes pigg ändå, tycker jag. Vättern kommer att gå bra för honom. Det känner jag på mig.

God natt!

Familjetider

Iris har blivit förkyld. Jag försöker tänka på handhygienen så att vi andra inte ska bli sjuka men det känns svårt. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu. Nu har maken precis börjat sin semester och föräldraledighet och nu har jag tänkt att kunna dra upp träningsdosen lite. Det skulle kännas typiskt att bli förkyld direkt då. Dessutom ska ju David cykla vättern om två veckor och det är ju inte optimalt att bli sjuk nu inför det.

Det positiva nu är att hela familjen ska vara lediga tillsammans i TRE MÅNADER! Så himla najs!