Välkomnar hösten med glädje och vemod

Nu är det höst. Det är i alla fall vad vi har sagt till Iris. När mamma (alltså jag) fyller år blir det höst. Hon frågade så mycket och förstod inte våra luddiga svar så maken sa helt sonika att så var det. Jag fyllde år i måndags och nu är det alltså höst. 

Jag längtar oftast efter hösten i slutet av sommaren. Jag älskar den svala krispiga luften, och dimman på morgnarna. Värmen som känns bara i solen och regnet är också saker jag brukar längta till. Hösten betyder också nystart för en lärare som mig. Ett nytt läsår börjar och en får nya chanser och möjligheter på jobbet eller i skolan. Så känns det även i år men det är samtidigt med vemod. Vår fantastiskt härliga sommar tar slut. Vi har varit lediga i tre månader tillsammans. Det har varit så härligt! 

Nu börjar vardagen igen. Det känns dubbelt. Jag längtar faktiskt efter lite mer vardag och rutin men samtidigt försvinner ju friheten att göra vad vi känner för som vi har haft hela sommaren. 

Jag har jobbat lite och det har gett mersmak. Jag längtar tills jag ska börja igen i mitten av november. Samtidigt känns det jätteskönt att få vara hemma med Liten ett tag till. 

Många motstridiga känslor som kommer och går...