Ibland händer det!

I morse var maken uppe tidigt för han började 7 istället för 9. Jag hade förberett mig på att Iris skulle vakna samtidigt och att jag då skulle behöva gå upp lite tidigare än vanligt. När klockan ringer har Iris ännu inte kommit in till oss vilket är ytterst ovanligt. David smyger ner för trappen och jag är säker på att hon ska vakna, men det gör hon inte! Istället fortsätter hon att sova och sova och sova. Min klocka ringer, jag snoozar, ställer om och somnar om. Inte förrän klockan är 7.40 ropar Iris "mamma och pappa!" med världens kvittrigaste stämma. Hon hade vaknat och tänt sin hjärtlampa och sen läst en bok (hur gullig som helst). Hon var så fin och nöjd och glad och jag blev alldeles lycklig av att se henne. Vi kunde mysa lite i hennes säng innan vi gick upp. Så himla mysig morgon! Sen fick vi skynda lite för att inte bli sena till föris men det var det värt. Den här morgonen kan jag leva länge på.